|
|
||
|
Åhå! Köpte nästan just en enorm soffa. Inte bara nästan heller, utan i oktober när vi befinner oss i höstfinland så kommer vi att åka och hämta denna enorma soffa. Nu har vi således skaffat inte bara alla möbler vi behöver, utan även alla möbler vi har rum med. Den underbara favoritbollen.
3. Pizza. Men den hade redan försvunnit spårlöst. Lika så bra det kanske. Fetto värre på en tisdagsafton. Mitt på dagen igår när jag började yra och tala med mig själv om kokosbollar så hittade jag inte superreceptet här på denna blogg någonstans, utan måste gå och söka i alla bortglömda hörn av internetet, så nu måste jag verkligen dela med mig så att jag hittar det nästa gång. Alltså dela med mig åt mig själv. Kokkosbollen (pl.) 100 gram smör, lättsaltat gärna. Tillsätt en pikkusmula salt om det är osaltat. 1,5 dl socker 3 dl havregryn 1 msk vaniljsocker, hade inget så jag använde en pikkubit på 2 cm av en vaniljstång. 2 msk kakao Kafiskvätt Kokos till rullning. Baka ihop med dina händer och rulla sen i kokos. Ät stora mängder innan läggdags och sov sen oroligt hela natten. Dagarna blir så långa när man stiger upp så tidigt att till och med tuppen drömmer söta drömmar ännu, och det är underbart! Nu kommer jag inte ihåg vad det var jag skulle blogga om längre så förbereden eder på flummet. Bil Med sommarvärmen kommer….värmen. Så momo å mofi ansåg att de nog inte skulle klara av att köra lilla skobilen i denna hetta. Som att köra omkring i en konservburk. Utan eisii. Och man blir ju bara äldre. Dags att unna sig lite svalka. Så vi bytte till bil med inte bara eisii, utan också de paoasteering. Momos armar gillar att paoasteera.  Shoe i våra hjärtan. Lilla Shoe, som egentligen är cirka 5 olika bilar i olika gråa nyanser (eftersom de håller i cirka 15000km innan de självdör var vi tvungna att byta hela tiden), hade charm. Men tyvärr inte så mycket mer. Efter månader med Shoe så var vår nya bil den underbaraste jag någonsin kört.  Vacker i morgonsol. När man låser dörrarna så säger den “popp” och när man låser upp dem säger den “poppop”. Som en lydig liten vovve. Jag vill inte skryta, men den har tuggummihållare.
Till minne av lilla bilen:  Våga vara annorlunda. Lilla bilen rymdes vilken väg som helst i en parkeringsruta, men favoriten var den så kallade “fel håll”.  Polis i liten liten liten bil. Lilla bilen var ofta den minsta bilen på vägen, så ni kan tänka er hur glad den blev när vi en morgon såg en polisbil som hörde till samma släkte. Och det var bilen. Eller bilarna. Makenbaken sliter som en liten grävling på jobbet, och det innebär tyvärr att det inte finns rum för lediga dagar ens på en söndag, vilket i sin tur innebär morgontrötthet och allmän seghet. Makenbaken befinner sig dessvärre fortfarande i detta tillstånd. Så jag känner en smula skam och orättvisa när jag nu informerar er om hur underbart det kändes igår när jag tog sovmorgon och sov som en utarbetad liten gris från 22.00 till 12.30. Tack vare dessa sömnfyllda timmar var jag alldeles alldeles fylld av energi och kanske såg jag äfven 20 år yngre ut. Är det inte lite konstigt att man alltid ser 20 år yngre ut? Eller 10. Aldrig 2,5 eller 4 år yngre. Alltid superstora numror yngre ut. För att vara helt ärlig såg jag typ 3 år yngre ut. Vilket inte är illa alls med tanke på hur mycket jag åldrats under de där tre små åren.
Så med denna nyfunna vakenhet tog jag tag i dagen, sex timmar senare än vad som blivit normalt, och njöt för fulla muggar. Om tog tag i dagen får betyda slapp på soffan i X antal timmar med bl.a. lite animerat med en huvudrollsinnehvare som såg bekant ut från Pikkusisteris videokassettdagar: och film från 80-talet där Demi Moore såg ut så här:  Demi Moore mit das 80-hår Och om tog tag i dagen kan betyda avslappnad sen lunch på…vad är det det där stället heter nu igen..hmm…hehe.  Pee Oo Em Oo Dee Oo Er Oo
 "Herr kypare, herr kypare! Det är ett barrträd i min maträtt!" På tal om att spricka (ur sina byxor) så har jag försökt ta som vana att beställa en sidorätt som förrätt = minimal förrätt. Men ack ack ack så god ändå. “Krossade” nypotatisar med skalet på. Mmm. Hmm. Nedstucket i detta var en liten kvist. (?)
Jag vet inte vad jag förväntades göra med detta barrträd, så jag lade det diskret på sidan om på min lilla brödtallrik. Kanske finns det någon afrikansk tradition som säger att alla i restaurangen ska stiga upp och gå ut till närmsta savann medan jag planterar det och alla andra dansar motsols. Kanske gjorde jag mig skyldig till en hemsk faux pas där genom att bara ignorera kvisten. Faux pas eller inte, efter denna lunch som bjöd på riktigt god mat OCH rugby i riktig världsklass när mitt lag (ja, jag är numera hardcorerugbyfantast efter att jag inhandlade ett klistermärke och allt) Springboks, fullt av supermachomän, kämpade, och vann (!) mot Australiens supermachomän Wallabies, så var vi mycket nöjda. Så nöjda att vi till och med såg lite suddigt. Var det alkoholen eller var det det fina rugbyspelet som gjort oss tårögda? Kanske får vi aldrig veta. Hur som hur som, nu nalkas här härlig förmiddagsfrunch, så tills vi ses igen, hipphipphurrei för sömnfyllda helgar och god mat och machomän. (<—jag talar förstås om makenbaken) Tydligen finns det en massa folk i vårt damformade land som rent ut sagt hatar dialekter och Närpesiskan mest av dem alla. Tydligen finns det människor i samma land som hytter med nävarna och har sig om deras barn ens slinker in på dialektprat. Tydligen kan inte Närpesiskan ens kallas svenska. Och hur svårt kan det nu vara att säga ‘vatten’ istället för ‘vatn’. Jag vet inte hur svårt det kan vara eftersom Närpesspråket mitt inte har för vana att tala slikt, men alltså. Alltså det gör mycket mycket ont i mitt hjärta när inte bara en eller två människor tycker såhär, utan en hel drös. Till och med Österbottningar som själva levt bland alla dialekter som de nu så ivrigt vill bränna på bål. Jag tycker att vi denna söndag kan kasta iväg lite lätta kärleksfyllda hjärtan till dessa dialektmotståndare ♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡ Så. Min helg har varit alldeles trevlig bortsett från det där lilla hatet jag snubblade över. Jag tror dock att jag tar helgnnnnn i ett helt nytt inlägg, för det här känns alldeles tungt just nu. Det där är alltså en länk, inte endast rosa bokstäver som får det att verka som om jag druckit till frukost. Om exakt en vecka stiger en faster in genom dörren här, så min vana trogen städar jag lite väl tidigt inför detta besök, så att det i nästa vecka är endast halvdags för städning när besöksstädningen borde gå av stapel, och på torsdagen dammar jag lite halvhjärtat och innan hon åker hinner det bli en smula för städdags. En vacker dag skall jag få besöksstädning under kontroll och feja feja feja exakt 24 timmar före visitorn dyker upp. Inte 7 dagar för tidigt. Allt utom paprikorna och den grillade kycklingen hör till salladen. Alltså: Tomat 250g, citronsaft av en, en konservburk med kikärter i vatten 400g, koriander en liten näve färsk, basilika samma som koriander, chilisar 1-2, couscous 2-3 dl (kokad), edamamebönor 1-2 dl, rödlök 1, vitlök 3 klyftor, saltnypa, pepparnypa, oljeskvätt.  Koriander och basilika, tomat, rödlök, edamamebönor. Momsigt.  Tillredning: Laga couscous, låt svalna. Koka proteinrika edamamebönorna 3-4 minuter, låt svalna. Kläm citronen på saft och hacka i löken och koriandern och basilikan, mosa dit vitlöken och sätt i salt, peppar och en hel del olivolja. Låt dra sig. Skär tomaterna i bitar, skölj kikärterna och släng i allt annat som svalnat och dragit sig klart. Ät!
Och med vi, menar jag ju jag. En sallad troligtvis. Med kikärter. Vegetarisk. Igår ville jag ha halloumi, men den såg ut som en gummitvålbit så jag köpte ingen. Kanske den här dagen kan föra med sig halloumi i fräscht format. Jag måste nog forska lite i recept och så kommer rapport sen. Recepet härifrån. Vad är butternut squash på svenska? Den borde i alla fall vara nära besläktad med pumpa.
Jag tittade inte alltför mycket på receptet efter att jag tagit fram alla matvaror i köket, så så här lagade jag den:
1 kg butternutpumpa (jag vill kalla den butterpumpa, kan vi kalla den det?) 1 lök cirka 3 vitlöksklyftor en halv citron en näve färsk koriander
några skvättar olivolja kikärta, en konservburk
salt, peppar i originalreceptet lagar man en dressing med tahini, men p.g.a. tahiniavsaknad hettade jag upp lite sesamfrön i en kastrull tills de fick lite färg, typ 3-4 matskedar
Du tager din butterpumpa och skär den i bitar i storlek 3×3 cm eller så och ringlar över olja och skjutsar in dem i ugnen i ungefär en halv timme eller mer eller mindre tills de fått lite färg. Rör om då och då (vissa bloggade och fick skära bort brända delar av några bitar). Hacka löken, mosa vitlöken, kläm saften ur en halv citron, hacka koriandern, skölj kikisarna. Blanda ihop alltihopa. Smaka. Tillsätt något om något önskas. (Tydligen tog kockandet över mittiallt och inlägget låg här alldeles outlagt i flera timmar.) Eller butternutten kockar sig själv i ugnen just nu. Eller är det kanske ugnen som kockar den? Ja, såna frågor dras jag med dagligen i homemakerträsket (att det är ett träsk eftersom homemakern inte tagit städningen till sig och blivit ett med de behöver vi inte tänka på just nu). Jag har inget recept och inga matbilder enuu alltså. Så då kan vi fokusera på det här med homemakeandet (kanske borde det skrivas homemakandet men det låter ju som om maken var inblandad. Vilket han ju i och för sig är, men han har ju redan en annan karriär så här tänker jag nu ta åt mig hela äran helt själv. I want the credit and the blame*.) Det är först nu i processen med hemmaskapandet i Vasa som denna titel har passat. Man kan inte påstå att jag skapat så mycket hem på några år nu, så därav titeln hemmafru. Fru som är hemma. Annars hade jag även varit nöjd(are) med titeln hemmakvinna. Eller hemmavarare. Eller kanske rent av ensling. -Hej jag heter Harriet** och jag är en ensling. -Hej Harriet! Men ja, så har jag nu då bytt från hemmafru till homemaker eftersom det är en trevligare titel. Lite mysig. Och så makear jag ett hem för tillfället så jag ljuger ju inte ens. Och så hittade jag ett frågeformulär där maken angett det som min titel. Och det kan jag ju helt bra vara. Homemaker. Tar inte så fasligt på krafterna. Så. Homemakern inhandlade idag på distans en rosa skål, en vit brödkorg, en glasvas med häng (alltså med upphängningsmöjligheter), en liten pall, vitt förvaringsföremål (typ liten spagettiburksak), som kommer att nå en mor för att sen vänta på denna HM med make. Så här långt har vi då fyra begagnade vita stolar, ett begagnat ljusblått bord, diverse muggar och gamla kläder från förra visiten, superdynorna och ett täcke, denna dags shopping och…tadaaaam….EN SÄNG när vi anländer om 38 (?) dagar. Lite tallrikar från Ikea nu så ska vi väl överleva bra ett par veckor. Myspys. Nästan bara en månad nu om man bara kisar lite på antalet dagar. — För att återgå till matmakeandet här tidigare idag så ska jag se om jag lyckades fånga salladen på bild nu. Salladsrecept! Avslöjande: den var gooood. *Det där är ett uttryck jag lärde mig av en Bon Jovi-intervju en gång i tiden i min unga ungdom. Men det korrekta citatet är då “I don’t want the credit or the blame.” Ja, ni ser att jag anpassade det lite till min egen situation där i inlägget. **Ganska bra kodnamn eller? Jag måste shoppa lite först, men senare idag kommer en sallad att tillverkas och sen fläkas ut här, just här, på denna blobb. Den kommer att vara gul, grön och kanske lite vit. Tsekk päkk. När vi just hade kommit hit så var vi ganska ivriga med att ta emot all reklam som delas ut vid trafikljusen (‘robot’), för ibland var de där reklambladen ganska så underhållande. Men sen får man ju nog av same old same old… Tills idag. Jag brummar av och an hela tiden och min nacke blir så stel av att skaka på huvudet när de vill dela ut de där papperslapparna, så idag vevade jag ner rutan och tog emot en. Jag delar med mig:  Min favorit, som tyvärr saknas på detta papper, genom tiderna är: "Does your penis or vagina itch most of the time?" People with poison skrämmer mig lite. Och på papprets baksida fanns mer!
Jag undrar vilket organ de syftar på!? Boobs. Glow skin…har det något att göra med glow sticks? Virgin oil! Syftar vi på organet nu igen? A women in you.
“Money back guaranteed be assured”, gut so.  |
  |
|
|
|
||
