Pupsik goes Sydafrika

Jag blir så glad av hjärter bröd.

Sen tog vi varsin väl tilltagen bit och satte oss i soffan.

Och så tog vi vara på den “sista tiden” före den “nya tiden”. Om ni förstår hur jag menar. Jag skulle förklara, men det gör ont. Kanske var det orsaken till att vi lite undvek att blotta våra känslor inför torsdagens resa. Dagen  jag kommer att stå vid kajen alldeles tom inombords.

Kanske viftar jag lite slött med en vit näsduk.

Korv och potatismos (bedrövligt i sig)
vitlökssaltgurka, kålsallad med morot och ananas (hawaii),
ost och ketchup och senap.

Och när tallriken var tom kände jag mig så nöjd så!

Ibland slår den till, torrnudeln. Den viskar till mig från affärshyllan, och sedan från lådan i köket.

“Koka mig!”

Den är snabblagad och helt ok (jag har inga som helst krav på kvalitet tydligen) som liten måltid. Smaken kan ibland vara riktigt hyfsad, och om man gillar buljongen bidrar den med det där lilla extra.

Tyvärr är grönskasinslaget lite tor(r)ftigt. Man undrar om det inte gör mer skada än nytta.

Men kul för systra att hennes menyer blir allt läckrare!

Och fann den här.

Ich liebe dich!

Hela sommaren har jag gått med nästäppa. Jag har inte ens registrerat detta faktum helt, tills för några veckor sedan. Jag har haft tanken, men inte riktigt tänkt den. Men ibland måste man ta sig en titt i spegeln. Denna gång såg jag att min näsa minsann borde dra in mer luft än den vid tillfället gjorde. Efter att jag gjort detta konstaterande försvann tanken genast ur mitt huvud och jag gick vidare med min dag. Prokrastination till den så milda grad att jag aldrig ens överväger att ta tag i saker och ting tidigare än absolut nödvändigt!

Tiden gick och jag fick oväntat höra om andras oförklarliga nästäppor. Svaret hette visst nässköljning. Man har en liten kanna fylld med vatten och lite salt. Man häller hälften i vänstra näsborren och hälften i högra. (Det rinner genast ut igen ur den andra medan man häller, var inte orolig.) Det känns väldigt eko. Lite som att återvinna.

Det första försöket gick sådär. Man måste tydligen ha rätta vinkeln på kropp och huvud, annars får man en intressant kallsupsupplevelse på köpet. Det var ändå inte i onödan jag genomled rensningen, för redan den natten blåste friska vindar genom mina luftvägar. Det var som om man dammsugit  med ett väldans sug!
Efter månader av täppa är det dock en shock för näsan att få all den friska luften på en och samma gång. En känsla av simhall hade satt sig fast i min näsa. Först nu fyra dagar senare börjar det kännas okej igen. Och nu kan jag hälla som ett proffs. Nästan. Man måste bara komma ihåg att när man är beroende av munnen för att kunna andas så funkar det inte att stänga den. (Pucko.)

Och där det första gången rann genom lite dåligt strömmar det nuförtiden. Man kan fullkomligen höra det porla när man står där och mediterar ovanför badkaret. Om inte för något annat så bara måste ni testa för upplevelsens skull.

Sen jag blev facebookare blev jag så handlingsförlamad att jag inte kommer mig för att uppdatera någonting alls.

Det handlar om renoveringen alltså. Tyvärr kan jag inte ens öppna den gamla drömhussidan utan att få huvudvärk, så om ni vill veta hur det står till måste det ske på en ny plats. En med rosa kissor helst.

Så? Was sagen Sie?

Den nya finns hursomhelst här.

Hunden blir ibland uttråkad och går runt och söker aktiviteter. Om ingenting annat känns särskilt lockande går hon fram till dammsugaren och börjar mucka gräl med den. Det är MYCKET underhållande. Ibland får hon dammsugarslangen att börja gunga av och an och kanske till och med röra vid henne lite. Då blir hon skitförbannad. 

I fina grannlandet tillverkas mina favoritarraksbollar. Givmilda som bara vissa grannar kan vara så exporterar de hit över. För att vara vårt lands folk till lags har de översatt allt på etiketten till finska. Här heter produkten Arrakki Boll. För er mindre informerade kan jag berätta att arraksbollen påminner till både storleken och smaken om kokosbollen, med den fördelen att arraksbollen inte framkallar illamående lika snabbt. Och så smakar den lite finare.

Igår stod jag utanför vita bilen efter att jag just smällt igen dörren. Med bilnycklarna kvar inne i bilen och även alla övriga dörrar stängda, var det med “oj nej med vad tusan i sjutton är det här” jag insåg att alla dörrar verkade vara låsta. I ångesten medan jag sprang runt bilen frågade jag mig vad jag skulle ta mig till. Jag ångrade att jag aldrig gav extranycklar till e. och jag ångrade att jag “lät” Maken åka på jobbresa. Jag är ingen hjälplös bimbo. Men jag tycker att det skulle vara kul att vara en. Eller en prinsessa. Vad som helst, men inte det hysteriska huvudlösa hönset som nu sprang runt sin bil i panik.

Centrallås. Ich hate dig. Som om det inte var nog med den där gången när du satte igång larmet på den där innergården klockan 4 en morgon och tog din lilla tid på dig att tystna. Som om jag inte var tillräckligt besviken på dig då. Nu är jag inte bara orolig över att du ska börja tjuta hur som helst, nu måste jag även vara beredd på att du inte släpper in mig alls.

Om något borde du vara glad. Efter en lång sommar fylld av sand och skräp och vem-vet-vad polerade jag din varje yta och sprejade glans på dina plastigare ställen. Du skiner och är allt du någonsin kommer att vara (tack vare MIG) och nu täcks du sätta käppar i MINA hjul. Vi ser ALLTID till att du har rätt tryck i dina och…ser du ironin!?

Äh, sen var förarsidans dörr mirakulöst nog olåst och hönset satte sig in i bilen och hyperventilerade i handskfacket en stund. Och sen åkte jag runt resten av natten med ett fönster ned utifall att. Jag blev lite besviken när inget tillfälle uppstod.

Och vad tror du att du har för rätt att bröla varje gång jag viker till höger?

Liten Hamsu, luden och rund
Smaskar på gubbe, håller sig sund

Med hjärtat halvt i munnen ringde jag en sen helgkväll till djurkliniken. Hamsu verkar liksom jag välja sina sjukdagar utan att riktigt tänka efter. Vi fick en tid och åkte på måndagen och visade upp hans små utslag och uttunnade päls.
Lilla Uno var modig och lät sig  undersökas och pickas och vägas. Han börjar bli gammal i hamsterår räknat. Men han har lite tid kvar. Den tiden firar vi genom att äta prosciutto och jordgubbar, lite varje kväll. Han tycker bäst om blasten på jordgubbarna, vilket är bra, eftersom små hamstrar inte borde äta för mycket sött. Nästa vecka åker vi på kontroll och fyller på med lite medicin i lilla Hamsu.

Vill vara ensam i matskålen en stund efter att tanten pickade!

Här sitter han snällt fastspänd i bilen. Trafikvett.

Efter klinikbesöket åkte vi hem och städade Hamsuland och fyllde på med tuggpinnar och annat som han tycker om. Efter en för Hamsu skräckfylld dag var han överlycklig och sprang runt hela tiden och sög i sig bekanta dofter. Han sprang två varv i hjulet. Hoppade i höet. Krafsade i spånhögen. Tittade i matskålen och sprang ett varv runt hela sin gård bara sådär på skoj. En liten hamster var trygg igen.

Och javisst, han vägde 142 gram. 142 gram hamster. Vår lilla sol.