Pupsik goes Sydafrika

Vem bloggar en sådan här tid?! Jo, de som kände sig tutitrötta redan klockan 21. Men ingen panik! Som tur är kan man bota sådant med vin.

I’m off!

Det här kommer nog att bli det första nyåret i min historia som jag på allvar lite i smyg kommer att avge ett litet löfte om bot och bättring på snackfronten till nästa år.

Idag har jag fokuserat mest på rester. Kakor, kex, bullar och godis. Mhm. Säg ingenting.

För att känna mig lite hälsosam åt jag i mycket snabb takt en halv näve nötter. Plus att jag knäckte dem själv (workout).

Och min smörgås i morse var full av grönsaker.

Men igår åt jag en hel del chips medan vi satt och slöade i soffan och tittade på två tre avsnitt Sopranos. Och tryffelknapparna. Och faktiskt så hade vi två olika sorters chips. Men det närmar sig slutet hoppas jag.

Bara tre julbullar kvar nu.

Varför ser man torra julstjärnorna med plommonsylt så mycket oftare än dessa mumsingar!?

tappade sitt första barr häromdagen. Jag är alldeles stolt.

Jag vet inte varför jag önskade er gott nytt år i förra inlägget…det är ju klart att jag inte tänkt hålla tyst ända fram till nästa år. Så jag tar tillbaks det.

en del av vår fina täta julgran i närbild

är det någon annan som har flygande änglar i sin?

Detta börjar kännas som början på den långa julhelgen. Tiden på året när man aldrig går hungrig. Tiden på året när det är okej att äta en skinksmörgås i timmen och däremellan äta 15 klementiner och en konfektask utan att skämmas.

Under systerysters besök sysselsatte vi oss med ett snabbisgodisbak. Några inspirerande bilder:

Improviserad lösning.

Med vit choklad, mörk choklad och kokos, mariannekarameller och apelsin rörde vi till några olika kombinationer. Man skall komma ihåg att det lönar sig i godisproduktionsprocessen att smaka när röran fortfarande är flytande. Mums!

Och det lönar sig att smaka med en sked som är betydligt större än genomsnittsskeden. Och kom ihåg att smaka både från ytskiktet och bottenskiktet.	Sniglar är inte heller det vackraste som finns, men ack så goda.
Lika gott som fint.

Sen måste vi skynda oss och titta film medan kreationerna svalnade och stelnade…slutresultatet:

	Mmmm!

Andra orsaker att festa i juletider.

En buffé med 1000 småplock (dock ej tandpetarplock) tillverkade vi.

Trots allt är du hjärtligt välkommen tillbaka när som helst kära syster!

V sitter i vardagsrummet och jag ligger i sängen. Vi samtalar via Skype. Så att det ska bli lite mera intimt använder jag webcammen så att han kan se mig också. Och så uppdaterar jag blobben. Det är så bekvämt nuförtiden.

vs.

Nej, det här är ingen egentlig match…den här vinner båda deltagarna och jag frossar obehärskat.

Det är konstigt hur gott glass kan vara när kroppen är lite pipi. Som tur är verkar det här vara en bra säsong att vara krasslig. Det finns nämligen ett fint vintersortiment i glasshyllorna. (Inte för att jag kan säga att det inte alltid finns det, jag tittar ju aldrig annars.) Glögglass med pepparkaksinslag och kanelglass sitter nu och väntar i sina respektive frysfack.

Ville bara vinka hej till er medan jag passade på att mingla i fredagsrusningen och samtidigt hosta till höger och till vänster och mot inget ont anande småbarn. Eftersom vi ändå är så pass nära julen nu tänkte jag att någon kanske skulle uppskatta några dagars sjukskrivning så att de hinner laga pepparkakshus och allt.

Varsågod östra sidan av Helsingfors!

vs.

är inget jag gärna gör. Men vad gör man när revbenen inte orkar ta emot hostattackerna längre? 1 matsked senare* sitter jag full av hopp och väntar på resultat.

*Det tog 5 timmar av mental förberedelse.

Jag har inte varit sjuk på jättelänge. Inte en snorig näsa, inte en hostig lunga.

Men sådant här borde man aldrig tänka på. Om det gått bra så här länge, så håll bara käften och gå vidare med livet. TÄNK! INTE! PÅ! DET! För Jantelagen finns inom oss alla, oberoende av vad vi tror, och den har inga problem med att kasta sig själv rakt i våra ansikten.

‘Va!? Står du här och skryter människa? Vänta du bara. Ha!’

Nästa morgon vaknar man med tungt huvud och rosslig hals.

När jag efter fem minuter äntligen fick av papperet skalat väntade inte ett endaste litet stickers på mig därunder. Huh! Jag som precis just hade framkallat väldigt klara minnesbilder där klistermärken minsann uppenbarade sig. Vilka godisar kommer vi nu ihåg kära syster? Jag kan ta på mig den smakfulla uppgiften att undersöka barndomens “gada” vidare. Några tips?

Fokusera!

Så där.

Någon som kommer ihåg de här?

Under alla raster i högstadiet och några i gymnasiet utgjorde de en väsentlig del av min diet, tillsammans med godisar med salmiakspulver i och de där rosa bollarna med syrligt pulver i. Om det inte var för alla ungars sötsug på skolbacken är jag ganska säker på att lilla sjaskiga lunchstället där de återfanns bland kaffefläckar och torra bullar gått under.