Allt gick bra tills v blev förkyld. När man blir förkyld tappar man matlusten. På grund av det åt vi bara som besatta halva resan. Resten av tiden försökte jag göra mitt bästa. Ha! Jag lyckades så till den milda grad att jag inte kunde äta på två dagar efter att vi kom hem. Jag åt mig sjuk. Ska man vara stolt över sånt? Jag kände mig mest dum. Jag tog verkligen varje tillfälle att äta som en utmaning, även när jag inte kände för att äta. Tyvärr var maten inte ens femstjärnig varje gång. Så sen satt jag här hemma och dagdrömde om tarmsköljning och samarin. Mhm. Man lär sig väl. Knappast.
Annars var stan perfekt för en weekend borta från renoveringshelvetet. Överkomlig och trevlig, om man bortser från att hela Norden åkt på weekend getaway. Turister i varje skrymsle. Fy vad jag hatar dem.
+ med resan
+servitören i tights
+ billigt (choklad, sprit, äta ute, vilket man nu råkar föredra)
+ solen
+ endast två timmars resa dit
+ blev kär i anka som maträtt
- med resan
- alla andra turister
- hotellfrukosten (och den är en av de största orsakerna att resa överhuvudtaget!)
- Tupla i minibaren (hallå! det har vi hemma)
- alla souvernirbutiker när allt man vill är att hitta en restaurang
- den fruktansvärda gåslevern när man änligen hittat en restaurang
- v´s sjukdom
Och det är vad som finns kvar i mitt minne så här några dagar efter hemkomsten. Sisså! Ut och res nu!
