Om exakt ett dygn infinner vi oss i Milano. Det kunde man inte tro om man såg vår lägenhet. Det gäller att spara allt till den där sista sekunden. Min favoritsekund!
|
|
||
|
Idag fick hamstrarna nya ägare. Nu börjar det verkligen vara tomt här. Nu börjar det kännas som om jag inte gör någonting annat än cyklar. Jag tror att det beror på att det faktiskt är så det ligger till. Ju mer man cyklar desto mer energi får man, och sen kan man inte sova. Man blir hyper och undrar om det finns några fler ärenden man kunde uträtta. Med cykeln. Men AJ alltså vilken smal sits för en inte alls lika smal bakdel. Jag vet inte hur det skall gå till, men nu måste jag absolut sova alltså. Jag kommer inte ens ihåg när jag sov sist. Tiden går så fort när man håller på att tappa allt vett. Tills dess håller jag på och lär upp min efterträdare på jobbet. Han kommer passligt nog från Italien. Vem kunde tro att de helt på allvar faktiskt utropar “mamma mia!” med sådan här frekvens? Nu när vi inte har bil så handlar det mindre om att orka lyfta på arslet och mer om att vara så illa tvungen. Jag skulle ha mer att säga, men nu orkar min kropp inte vara vaken längre. 30km peeps, 30 kilometers. så långt är det till vår nya adress från vår nuvarande adress.
De är 1,5 år gamla tror vi. De är av roborovskihamstermodell. De heter Coco och Loco Chanel. De bor i egna glasterrarier då de annars blir aggressiva. (Om de bor tillsammans). De kostar 20 10€ per hamster vilket kunde uppfattas som dyrt då de är ganska gamla redan, men i det priset ingår leksaker (plaströr att krypa i (för båda), 1 träbrygga, 1 gunga), varsitt hjul att springa i, varsin vattenflaska, saltstenbit, matskålar, varsin sandbassäng + all sand och mat som blivit över och allt annat vi hittar. Man får köpa en eller båda.
Inatt drömde jag att den ena blev uppäten av en isbjörn som också bodde här som jag glömt ge mat. Så jag antar att jag känner mig som en dålig förälder då jag måste hitta ett nytt hem åt dem. Även om det är p.g.a. flytt och det är väl inte värt att sätta dem i karantän? De befinner sig nu i huvudstadsregionen.
Lämna en kommentar om du är intresserad! Kanske ingen bikini första veckan.
(Jo, vi mår bra!)
Det är så skönt att sitta här och svettas i kapp med osten på min smörgås. Livet! Genom att stiga upp i ottan när alla andra sov har jag nu lyckats elda upp temperaturen till 22,9 (och stiger fortfarande) grader! Jag kan redan höra min pappas röst…Kva faaan! E je ju som i baston shär nu! Såde varmt behyöv e nu itt va! Slut ield nu! Men nej pappa. Ännu är det jag som styr skutan!
23,4 Jag: Fy vad kallt det är! Parentes: Tycker du?! Det är faktiskt nästan 18 grader här inne! Jag: Jamen usch vad kallt, kan vi elda? Parentes: Ja en omgång kan vi väl elda… Hem ljuva hem! Och då syftar jag naturligtvis på mitt hem, inte mina parentesers hem där jag fortfarande inte har några som helst rättigheter.
This message sent to you from the urskogen. Can you believe they have the internet in the urskogen? Actually we brought it ourselves. “Visst Maken?” “Brrr.”
Maken kom hem igår och ligger nu och försöker sova medan han snörvlar och hostar. Så nu får jag inte ha lampor tända eller föra mycket oljud. Fastän det blir ensamt ibland när han är borta så inser jag alltid hur lyxigt det faktiskt varit när han kommer hem. Borde jag skriva en lista med + och -, eller vore det lite väl riskabelt..? Det här var dock den sista gräsänkeperioden på ett tag. Vad jag förstått blir det inte mycket resa av i Italien. Ja alltså jobbresor för hans del. Privat resande hoppas vi ha tid med! Så här sitter jag nu i mörker och famlar runt i en av de tre små konfektaskarna han hade med sig hem och försöker undvika att spilla alltför mycket te. Man borde inte äta choklad och dricka te den här tiden på dygnet. Jag har testat förr. Nu testar jag igen. Orolig sömn blir nog straffet. Förhoppningsvis utan isbjörnar. Dags att försöka lite i alla fall. Resa till Tomatriket på schemat sen.
Ett par dagar nu har jag flörtat med minus ett kilo till. Så man kan säga att jag är inne på sista kilot nu. Jag har tänkt nå målet inom en och en halv vecka. I så fall sammanfaller det vackert med avresan till Italien*. Om jag lyckas bli av med ett kilo på en och en halv vecka så har jag gått ner ungefär ett halvt kilo i veckan under denna inte alltför smärtsamma pärs. Det låter ju hälsosamt! Jag sprang i cirka två veckor för att sedan sluta helt med det. Sen tog promenaderna över. Gut so antar jag. Men lite synd att jag inte fortsatte med springandet när det gick så bra. Arslet ur vagnen och allt det där. Det gick bra att springa när det blev ljust cirka klockan sex på morgonen så att jag kunde springa efter jobbet. Men då blev jag också pigg och kunde inte somna på ett par timmar, så det var inte bra för min dygnsrytm. Jag har svårt med motivationen genast när jag vaknar, så det har inte blivit att springa på dagen en enda gång. Jag skall verkligen försöka komma igång med det igen. Det var så skönt för benmusklerna. De lär behöva lite extra hård behandling från och med nästa vecka då de inte får springa i trappor längre när min trappspringarkarriär tar slut i och med flytten. TILL ITALIEEEEN*! Karl borde jag också ge ett par extra tramp förrän vi åker iväg. Han har bara fått vara med i denna fettbrännarmatch två ynka gånger. Jag ska sikta på två (2) turer med honom under detta sista kilos sista dagar. Det konstiga är att jag skyllt på vädret ett par gånger när jag inte orkat gå ut och gå i regnet och blåsten (för man kan ju både smälta och blåsa bort!) men lite ignorerat att Karl ju befinner sig inomhus i mitt vardagsrum. Så slutligen några punkter jag borde repetera för mig själv under denna en och en halv vecka kunde vara:
Nu håller vi lite tummarna tycker jag. *Italien kan vi prata mera om sen. Jag har inte riktigt tagit det till mig ännu.  |
  |
|
|
|
||
