Pupsik goes Sydafrika

Idag ska kameran få komma med.

Härifrån kommer receptet.

Här syns det inte hur stora de egentligen är.

Ingefära, kokos.

Krispig.

Vi överdoserade ingefäran liiite, så den tog över hela smakupplevelsen. Annars var den god. Säger en före detta kokoshaterska.

Stora sådana.

vaknade jag för andra dagen i rad i ett ljust rum. Dock vaknade jag klockan tolv igår, och inte halv åtta som idag. Kan man påstå att jag i ett enda huj har svängt om den förbannade dygnsrytmen? Vem vet. Idag hade jag en tid att passa. En tid jag tänkt passa varje dag i två veckor nu. Ibland tar det så lång tid. Ibland tar saker och ting lång tid. T.ex. var jag medlem i den där förbannade filmklubben i tio år. Förbannat!

Idag kom jag hem passligt till pausa som en helt vanlig italienare, istället för att vakna passligt till pausa, vilket det inte är någon vits alls med. Och nu sitter jag och hoppas att jag ska somna innan klockan elva ikväll för att vakna klockan nio i morgon. Vad man nu gör den tiden på en lördag. Men vi hoppas på nya sovtider. För det är jag värd.

In other news så tycker inte italienare om att prata om kisi och bajs lika lättvindigt som oss nordbor.

Jag var lite osäker på receptet så jag tänkte helt enkelt improvisera med mjölk och ägg och bröd. Sen kom jag ihåg marthornas hemsida och så gick jag dit och sidu där fanns recept på fattiga riddare – mjölk, ägg, bröd och kanel. Kanel hade jag nog klarat mig utan kanske, men plötsligt ville jag verkligen ha kanel med mina riddare. Jag behövde kanel.

Kryddhyllan hittade jag denna gång, men ingen malen kanel. Så det fick bli stänger. Man tager vad de haver.

Jag lät en stång ligga i mjölk- och äggblandningen så att mjölken kunde suga i sig lite smak. Jag kände inget som påminde om kanel i smaken när jag åt, men rekommenderar ändå denna användning av kanelstång. (Det ser fint ut.)

Låt brödet dra i sig:

Vackert brun?

Nej vänta, nästa blev bättre:

Grekisk yoghurt som inte är det minsta fettfri och blandade bär:

Mumsa på:

Jisses alltså. Underbart gott. Jag vet inte när jag senast åt fattiga riddare och vad jag gjorde med dem, för så här goda var de inte då. En garde!

PS. Dra av en vuxepoäng eller två från mitt konto för det här var vår middag ikväll.

Usch. Hittills har jag haft svårare än svårt att hitta kryddor i butikerna här. Dags att bege sig ut på jakt.

Fattiga riddare.

Nu har jag försökt sova i 20 minuter och skit i det nu.

Jag berättade ju hur mycket jag såg fram emot att ta över v:s telefon. Nå idag fanns den äntligen i min ficka när jag för femtioelfte gången gick förbi mjölkautomaten:

Man köper en flaska, plast eller glas:

Och sen fyller man flaskan med mjölk. Drick inom tre dagar. Den lär ska vara färskare eller billigare än den i affären, jag kommer inte ihåg vilket nu. Äkta finnarna har inte vågat testa detta gatumjölkspåfund ännu.

(V is the milk fresher than in the shop or cheaper than in the shop? You told me a while ago…?)

I min kamp mot min hemska dygnsrytm har jag bestämt mig för att inte dra för “järnridåsgardinen” för fönstret när jag går och lägger mig inatt*. Då “järnridån” skyddar mot ljus, damm, tjyvar (hjälp!), ja allt som inte slipper genom “järnridåer” är sovrummet vanligen ett mycket mörkt rum som man gärna sover och sover och sover i. Istället är det nu inatt bara ett lager fönsterglas och en persienn, som är ganska så öppen, som skyddar mig från ljus, damm, tjyvar (hjälp!) och grannarnas eventuella morgonblickar.

Detta för att solljuset skall kunna väcka mig. Annars blir det inte till något. Detta morgonuppvaknande.

Hohhooojajaaa.

*Vilket i sig är ett framsteg. Vanligtvis är morgon närmare sanningen.

13 i skuggan

24 i solen (sommar? är det du som tittar fram?)

Nu borde någon kasta ut mig på en promenad…någon?

PS. Jag önskar att vi hade eftermiddagssol. Det har vårt grannhus. ARGH!

Med fina frimärken på

och underbart innehåll

Danke Schwester!
(som antagligen inte hör någonting där hon ligger och plaskar i poolen)

Men det finns väl ingen som kan komma och säga att man ska torka golv utan att lyssna på musik på hög volym?

Förresten är det helt onödigt att ens inbilla sig att grannarna bryr sig. Inte på dagen och inte på natten. Ingen bryr sig. Det är nog bara vi två finnar som sitter här och bryr oss. Nej, här är ingen rädd för ljud. Det är en sådan befrielse att ingen rynkar på näsan för att man för oljud, men ändå.

You kän teik the gööl aoto Finland bat you cän’t teik the Finland aota the gööl.

Så jag sitter och bryr mig fastän jag inte vill. Stör jag någon? Hjälp! Någon kan råka höra min musik. Skräcken!

Jag har hört grannarna dammsuga klockan tre på natten, spela piano klockan närsomhelst, så varför ens tänka på  det. Ingen bryr sig.

Det är nog därför männen här säga vara sådana passionerade älskare. För man får föra oljud. I Finland får man inte. Vill ni ha passionerade älskare måste ni slappna av lite och låta folk föra oljud. Om vi bestämmer nu att man får föra oljud när man vill hur man vill i Finland, så kanske vi också kan få passionerade älskare om tre generationer.

Ja jag vet, en sådan underbar idé, var så goda!

Ibland spelar vår granne för mycket piano och det stör mig. Stör det månne våra grannar lika mycket när jag spelar samma låt om och om och om och om igen hela dagen lång samma samma sång?

Se där se där, jag hann knappt dricka upp denna lördags morgonmålste så var den lasagnen slut! Himmel så god den var…oooo broccoli.

Detta innebar att det var dags att gå vidare till nästa meny. Mot affären!

Med handelslappen i hand skuttade vi iväg. Make v med tunga ögonlock efter en liten tupplur, och jag med stora ögon, för jag försökte hitta en öppen pasticceria medan vi gick mot affären.

Vi irrade runt i affären i jakt på allt och sojasås och fann till sist allt och en liten liten flaska med några sojadroppar i. För nästan tre euro var den vår. Vi skuttade iväg hem, via en pasticceria, och jag antydde att v kunde fortsätta tupplura medan jag kockade.

Menyn uppmanade mig att ställa till med sparrispaj och kålsak med hetta.

(Sparrispaj befinner sig i kategorin Salta Pajer a.k.a. Vuxna Rätter. Salta pajer är inte efterrättspajer på något sätt. De är pajer, men de äts antingen som förrätter, huvudrätter eller Nattmat. Nattmat är i sig väldigt Vuxet. Inte alls som en ungdoms nattmat som ofta äts bredvid en grillkiosk klockan fem på natten efter många timmars gång, spring och dans i stövlar som har alltför för smala klackar för att alls ge en Respektabel gångstil i berusat tillstånd. Det är inte Nattmat, det är nattmat. Vuxen Nattmat äts t.ex. när ett Garden Party närmar sig sitt slut. Garden Party torde också det vara Vuxet. Jag har absolut hört de orden komma ur mina föräldrars munnar i något skede.

Salta Pajer alltså. De skapades av mamma i vårt barndomshem på 90-talet. Åt jag dem gärna? Blev jag glad när mamma och pappa “kände sig sugna på något salt, kanske en ostpaj?” Var det ostpaj? Jag kommer inte ihåg smaken. Jag kommer ihåg att jag föredrog en smak framom en annan. Men om jag tyckte om dem överlag kommer jag inte ihåg. När jag tänker tillbaka känns det som om de inte var mina favoriter. Jag kommer klart ihåg glädjen när de “blev sugna på något gott, kanske chokladkräm?”, men pajerna? Inte någon sådan glädje.)

Jag lade inte märke till det när det skedde, men tydligen smög en Salt Paj sig in i min Veckomeny. En sparris- och tomatpaj. Man skapar en pajbotten, fyller den och häller över ägg. Sen låter man den vara i ugnen tills äggen stannat. Stannat. Äggstanning. En annan skräckmaträtt från barndomen. Jag har alltså tagit två ickefavoriter från min barndom, slagit ihop dem, och skapat dem i mitt eget kök. And i liked it. Ja, faktiskt så kände jag mig sugen på just detta.

“Jag känner mig suuuugen på någonting, kanske en sparrispaj skulle sitta bra? Hmmmmm v? Vad tror du om en vuxenpaj istället för en chokladplatta till kvällsteet?”

Nu uttryckte jag mig inte så. Om v hört de orden komma ur min mun hade han nog…dånat. Nej, jag sade inget om sug efter vuxenpaj. Jag bara rörde ihop den och åt den som om världen inte just, liksom äggen, stannat. Som om allting var normalt. Där satt vi och åt sparrispaj med levande ljus. Och lite önskade jag att vi hade en trädgård så man kunde ställa till med garden party. Ett garden party vore en ypperlig ursäkt att få laga några vuxenpajer, för de är sååå goda.

Dagens meny alltså: Sparris- och tomatpaj och kålsak med Sambal Oelek eller annat jox.

Krama.

Grädda.

Koka.

Blanda.

Hacka och stek.

Fotografera.

Skär en citron i klyftor och ställ fram på bordet, för någon köpte en hel påse och nu börjar de bli för mjuka redan.

Man kan smyga in citroner lite här och där i dukningen så kanske någon tänker “Oj så gott det vore med en citronklyfta i min dryck”. Men kanske denna någon skulle tänka på ryska.

Så här romantiskt kan det bli ibland, med vuxenpaj och allt.

—

Dagens pasticceriafynd: chokladsalami! Men ingen salami alltså, bara choklad.