vaknade jag för andra dagen i rad i ett ljust rum. Dock vaknade jag klockan tolv igår, och inte halv åtta som idag. Kan man påstå att jag i ett enda huj har svängt om den förbannade dygnsrytmen? Vem vet. Idag hade jag en tid att passa. En tid jag tänkt passa varje dag i två veckor nu. Ibland tar det så lång tid. Ibland tar saker och ting lång tid. T.ex. var jag medlem i den där förbannade filmklubben i tio år. Förbannat!
Idag kom jag hem passligt till pausa som en helt vanlig italienare, istället för att vakna passligt till pausa, vilket det inte är någon vits alls med. Och nu sitter jag och hoppas att jag ska somna innan klockan elva ikväll för att vakna klockan nio i morgon. Vad man nu gör den tiden på en lördag. Men vi hoppas på nya sovtider. För det är jag värd.
In other news så tycker inte italienare om att prata om kisi och bajs lika lättvindigt som oss nordbor.
