Pupsikbloggen

kan man blogga från badrummet.

Nu har jag laddat upp så många foton jag orkade till flickret, så nu har jag hunnit ifatt mig själv. Tycker jag. Alla foton från senaste Finlandsresan finns där, och jag åker igen om cirka en vecka. Då får man vara nöjd.

Man borde återgå till filmrulle alltså. Digital tar kål på både mig och hårddisken. Ja min hårddisk i huvudet och den i Luigiminidatorn.

Så låter det utanför fönstret nu!

Fågelkvitter, som en mycket tidig morgon. Som när man hade sommarlov och sov i tält och vaknade tidigt när det var rått och kallt i luften.

Men nu är det vinter på kommande i luften. Så varför är fågeln så glad i sitt kvitter!?

Skit, nu blev jag plötsligt superhungrig.

Okej, nu vet jag.

Jag skriver av mig i form av ett lösenordsskyddat inlägg.

Spännande tider.

Jag stortrivs i min ensamhet. Ibland känner jag av tomheten förstås, men eftersom jag är helt ensam några veckor bara så känns de stunderna okej.

Jag har en massa planer och idéer, men inget som absolut måste tas itu med genast eller ens snart, så det är lugna livet här bara. Jag har organiserat alla grejer som finns kvar här och börjar ha ett hum om vad som skall 1) till Finland 2) Till Dubai 3) Till sopnedkastet 4) Till ett stort sopnedkast som kan ta emot saker i madrasstorlek, hmm… 5) Till någon som vill ha halvnya ikeagrejer som det vore synd att slänga bort.

Jag har ingen aning om vad jag skall göra med madrassen…den är det enda stora “skräpet” jag har som jag inte bara kan smyga ner med det mindre skräpet. Om jag inte klipper den i små bitar alltså. Inte ett alternativ. Men det där får fast vänta tills januari, så no hätä.
Annars har jag strosat runt och gått i affärer och funderat över julklappar och kappsäcksutrymme, möblerat om och gjort lägenheten till “min”, faktiskt “kokat” mat varje dag, tagit mig ut varje dag, målat en massa kreativa tavlor, druckit för mycket Pepsi och Coca Light, stannat uppe lite för länge (SURPRIIIISE!), tittat på hur mycket Dexter som helst, blivit småkär i Speschöl Eidjent Landi, ätit chips och hällt i mig ännu mera Coca, tömt lite skåp och sorterar ännu mera.

Spännande saker alltså.

Spännande är det faktiskt nog. Det är roligt att vara lite ensamstående och umgås med sig själv. Det känns lättare tack vara att Maken var ledig 2 (?) veckor där alldeles nyligen så vi umgicks  h e l a  t i d e n. Annars hade det kanske varit lite trist. I studiestaden Vasa bodde jag halvensam några månader eller så när sambo C var på annan ort, även om vi delade lägenhet. Då var jag väl lika ensamboende som jag är nu. Ensam men gift på sidan om liksom. Bra så. Om jag var ensamensam skulle det kanske bli för allvarligt för mig…hmm, eller så inte. Inte som att jag någonsin hatat ensamhet. Och som Terapeften så klipskt sade “…and you won’t be alone, because you are with yourself.” Är jag bra sällskap? I’ll let you know! Åtminstone bättre än jag var för 6 år sen i Vasa.

Flummiflummiflumflum. Jag har inte riktigt grepp om det här inlägget och jag har inte ens druckit vin!

Jag hade två saker jag ville ta upp med Terapeften igår, men sist och slutligen pratade vi om något heeeelt annat. I woulda tella you, but I’da hafta killa youa!

Alltså det där vi sist och slutligen pratade om…det jag ville prata om är inte hemligt alls, men jag vet inte om Pupsikblobben är rätt plats att prata av sig på. Är vi inte ganska ytliga vanligen? Eller skulle djup passa in här? Jag kommer ihåg att jag fylleblobbade en del när vi bodde i Vanda ännu, men det var väl inte direkt djupa inlägg det heller…och om det var det så var det ju inte riktigt på riktigt om jag hade en flaska vin i mig. Djup eller inget djup? Vill ni dela djup?

Jag vet inte ens vem alla som läser är. Jag vet att flera har hakat på, men tydligen vill ni inte tittuta er ännu. Det är okej, på Pupsikkiploppi får allt ta så länge det tar. Kom fram när ni känner för det. Kanske kunde vi ta oss en vinkväll och testa djupet lite.

Kvällens nostalgitripp:

Eller?

Aaaaaaargh!!!! Rastlöshet försvinn.

I övrigt är det väldigt onödigt att vara trångsynt och ställa sig själv på en piedestal, och varför männinskor VARFÖR vill ni vara sådana?

Lite trist väder. Kräver glada kläder. Behöver fingervantar. Kräver några slantar. Har jag tråkigt eller? Vill ha karameller.

Blech alltså. Svårt att få reven i rörelse idag. Varför blir det så när man sover halva dagen? Maken är hemma och vi är båda väldigt lediga, så natten blir morgon innan vi kommer oss till ro i den stenhårda kantiga “sängen”. Sängen som rasade ihop gång på gång tills det inte gick att fixa IKEAskiten längre. Nu ligger vi på den tunntunna madrassen och känner varje liten smula under den. Vi är som prinsessor. Prinsessorna på smulorna. I principesse.

Maken har börjat packa på allvar idag. Jag började packa för flera veckor sedan. Täckande kläder som skulle vara okej att bära i Dubai. Sedan ändrades planerna och jag packade upp och packade på nytt. Nu med kläder som är okej att bära i Finland. Ett Finland i november. Är du fin eller ful? Jag har yllestrumpor och huppare och strumpor som går upp till knäna. Come on!

Idag blir det mäkken igen. I utforskningssyfte. Är det invecklat att använda deras wifi? Jag hoppas på ‘nej’.

Nu ska principessa dricka una coca och piggna till.

P-p-p-p-p-princip-p-p-p-p-peeeesssa.

Med telefonen inställd på “kamera” i inte alls så högsta hugg, utan mer något slags diskret smygposé intog vi trottoaren längs med Corso Buenos Aires. Jag ville fånga de kostymklädda männen med västarna. Snygga män, snygga kostymer, fula västar. Män af Milano, was was you zinking!?

Men ack, timmen var sen och alla hade gått hem redan, eller så var det kylan som gjort att de tagit fram jackorna idag, men inga västnissar hittade jag. En liten pojke bara, som jag inte ville smygfota…pedo och allt det där. Dock gav jag inte upp utan att fånga åtminstone en väst, så här är den.

PS tjejan i västen, gif mig dina ben och jag gifva dig…ett par bra mycket större.

Sen promenerade en kvinna ut framför oss, och jag hade som tur var fortfarande kameran framme ännu. Det där rosa? Det är en bebis’ fötter! Kvinnan hade bebben i en sådan där “sidoväska”, “sidosäle”, “sidobärsak”. Gulligulli, man ville bara sträcka fram handen och nypa lilla tårna. Men istället gick jag opassande nära och fotade.

Sen sjönk blodsockret och:

in på Mäkken svischade vi. Krapfen con crema-bulle, cioccolata calda con panna (tjock bitter varm choko med grädde), frappé cappuccino con panna och bubbelvatten. För det vet väl alla att om man dricker vatten på samma gång som man äter kaloririk mat så sköljs de allra flesta kalorierna ut ur kroppen med vattnet.

Sen byxshopping åt makenärsombaken. Och? Smart provrum med knapp som motverkar ovälkommen insyn.

Annars hade ni sett V:s nakna ben på följande bild.

Men nej, skynket är fastknäppt i väggen. Alla affärer borde fixa insynsfria provrum. Plus lås. Jag har ingenting emot att visa väl mycket åt en anonym granne när jag av lathet inte orkar joxa med järnridågardinen här, men usch för hemska provrum som folk kan se in i och även stiga på i utan att knacka.

Sen skulle ju byxbenen sys upp. Smarta italienarna lämnar herrbyxbenen ouppsydda så att männen måste gå till Sartoria och få dem fixade. Så vipps har alla män rätt längd på byxbenen!

Sex euro och 20 minuter senare var V:s byxor klara. Och jag hade hunnit köpa en julklapp eller två.

Det var vår afton. Hur var er? Säg säg säg!

Snart är dagen D kommen och jag sitter här alldeles ensam efter att maken hoppat på flyget till Dubai. Två hela veckor ensam, sen en hel månad i Närpesien och SEEEEN Dubai för mig också. Nervöst. Spännande. Ooo.

<– Ser ni att maken laddat upp lite bilder till Närpesboken förresten?

När en finländare är utomlands och ser en enmansbastu i ett shoppingcenter kommer Nokian fram och *klickklickklick*. Till på köpet hade den inbyggd mp3. Så man kan ha värsta bästa ensamfesten där inne. Jag skulle välja David Byrne där från förra inlägget i lurarna.

På sistone har vi försökt att verkligen ta varje tillfälle i akt och njuta av Italiens bästa. I will miss Bel Paeses, världens bästa, matkultur.

Om två personer kan fika för under 4€, ja då älskar jag.

Purple people purchasing pompous pieces pondering possible purple possibilities.

Köp! Var lila! Var mode! Köp! Var modig! Var dig själv! Men var för allt i världen lila!

Jag smygfotograferade en nunna på metron. Det här fotot får mig att undra om hon visste.

And once more:
Nur für dich Loppsen

It’s alright! Baby it’s alright!

Löppz fick mig på humör med sitt musikval.

Men ska ta en liten paus och ladda upp lite blobbmaterial åt oss nu. Ai’ll bi bakk.

К сожалению, я не могу столько русский, поэтому вы должны читать по-шведски. (Или так что я должен выучить русский язык.)

Vi skulle handla alkohol till kommande nästa års sommarfest. Det är meningen att jag ska ta med ett par tre fyra flaskor när jag kommer upp till Finland nästa gång, och nästa gång, och nästa gång. Så, kameran togs med för att föreviga denna höstiga långpromenad. Men jag tog för få bilder, så sist och slutligen är detta ganska så trist. Inte alls det underbara blogginlägg jag hade planerat leverera idag.

Den första bilden är bara en fråga och har ingenting med promenaden att göra. Min fula matchning beror på att mina favoritskor är så slitna att de förstör mina fötter. De här sandalerna är så fotriktiga att jag blir lite lesbisk när jag har på dem.

Imorgon står en till promenad på schemat, vi försöker igen då.

Håll markören över bilden för en förklaring. Börjar i övre vänstra hörnet, fortsätter med övre högra, nästa vänstra, nästa högra…