Splittrad, samlad och så

Spännande tider.

Jag stortrivs i min ensamhet. Ibland känner jag av tomheten förstås, men eftersom jag är helt ensam några veckor bara så känns de stunderna okej.

Jag har en massa planer och idéer, men inget som absolut måste tas itu med genast eller ens snart, så det är lugna livet här bara. Jag har organiserat alla grejer som finns kvar här och börjar ha ett hum om vad som skall 1) till Finland 2) Till Dubai 3) Till sopnedkastet 4) Till ett stort sopnedkast som kan ta emot saker i madrasstorlek, hmm… 5) Till någon som vill ha halvnya ikeagrejer som det vore synd att slänga bort.

Jag har ingen aning om vad jag skall göra med madrassen…den är det enda stora “skräpet” jag har som jag inte bara kan smyga ner med det mindre skräpet. Om jag inte klipper den i små bitar alltså. Inte ett alternativ. Men det där får fast vänta tills januari, så no hätä.
Annars har jag strosat runt och gått i affärer och funderat över julklappar och kappsäcksutrymme, möblerat om och gjort lägenheten till “min”, faktiskt “kokat” mat varje dag, tagit mig ut varje dag, målat en massa kreativa tavlor, druckit för mycket Pepsi och Coca Light, stannat uppe lite för länge (SURPRIIIISE!), tittat på hur mycket Dexter som helst, blivit småkär i Speschöl Eidjent Landi, ätit chips och hällt i mig ännu mera Coca, tömt lite skåp och sorterar ännu mera.

Spännande saker alltså.

Spännande är det faktiskt nog. Det är roligt att vara lite ensamstående och umgås med sig själv. Det känns lättare tack vara att Maken var ledig 2 (?) veckor där alldeles nyligen så vi umgicks  h e l a  t i d e n. Annars hade det kanske varit lite trist. I studiestaden Vasa bodde jag halvensam några månader eller så när sambo C var på annan ort, även om vi delade lägenhet. Då var jag väl lika ensamboende som jag är nu. Ensam men gift på sidan om liksom. Bra så. Om jag var ensamensam skulle det kanske bli för allvarligt för mig…hmm, eller så inte. Inte som att jag någonsin hatat ensamhet. Och som Terapeften så klipskt sade “…and you won’t be alone, because you are with yourself.” Är jag bra sällskap? I’ll let you know! Åtminstone bättre än jag var för 6 år sen i Vasa.

Flummiflummiflumflum. Jag har inte riktigt grepp om det här inlägget och jag har inte ens druckit vin!

Jag hade två saker jag ville ta upp med Terapeften igår, men sist och slutligen pratade vi om något heeeelt annat. I woulda tella you, but I’da hafta killa youa!

Alltså det där vi sist och slutligen pratade om…det jag ville prata om är inte hemligt alls, men jag vet inte om Pupsikblobben är rätt plats att prata av sig på. Är vi inte ganska ytliga vanligen? Eller skulle djup passa in här? Jag kommer ihåg att jag fylleblobbade en del när vi bodde i Vanda ännu, men det var väl inte direkt djupa inlägg det heller…och om det var det så var det ju inte riktigt på riktigt om jag hade en flaska vin i mig. Djup eller inget djup? Vill ni dela djup?

Jag vet inte ens vem alla som läser är. Jag vet att flera har hakat på, men tydligen vill ni inte tittuta er ännu. Det är okej, på Pupsikkiploppi får allt ta så länge det tar. Kom fram när ni känner för det. Kanske kunde vi ta oss en vinkväll och testa djupet lite.

Kvällens nostalgitripp: