Pupsik goes Sydafrika

Tack för den löppan!

1. Gå in på mappen ”Mina bilder”
2. Välj den 4. eller 7. mappen
3. Leta fram den 4. eller 7. bilden
4. Infoga bilden i ett inlägg, å skriv lite om det
5. Utmana 5 nye, lägg en link till dem du utmanar, och ge besked om utmaningen!

Jag v-v-v-v-valde 4 och 4 och resultatet blev:

Ett kvitto.

Vilken spännande bild va?

Som bloggare tar man liiite för många bilder kan jag tycka ibland. Den här bilden togs dock på en flygplats, och där får man faktiskt ta kort av precis vad som helst bara det får tiden att gå lite snabbare.

Som ni kan läsa med edra italienska ögon så hade jag köpt en halvlitersflaska vatten och ett vinglas. Vatten mot törst och vin mot nerver.

Det var så att en liten storm av oro tog tag i mig på kvällen före avresan. Såklart skedde det vid läggdags när jag snurrade runt i sängen och försökte somna. Jag tycker om att resa med flyg, och att resa till Finland, men ändå…oron hade kommit för att stanna.

Så där satt jag på flygplatsen me två timmar att döda (som de säger på engelska i filmerna), beväpnad mot oron med spikmattan och andningsövningar och hoppades på det bästa. Men ibland vill man inte bara hoppas. Särskilt inte när man snart ska sitta i tvåochenhalv timme uppe i luften instängd i en tub med vingar omringad av idioter (alla blir automatiskt idioter när de är på resande fot).

Så. Vin. Ett glas på flygplatsen och en liten flaska på flyget. Det och en ovanligt trevlig medresenärtant och ett tvåtimmars samtal (PÅ FINSKA) fick min resa att gå som en dans. Ja, eller…där på slutet skrek ju jag och tanten när vi trodde att vi kraschade när vi egentligen bara hade landat. Daaah.

Vattenflaskan på kvittot har inte mycket med den här berättelsen att göra. Och har ingen hittat och tagit den, så ligger den nog där i min väska och doftar på blommorna fortfarande.

- – -

Jag utmanar:

Sisteri på nya bloggen, meddela nya adressen när den öppnar tack!

Mamis på förnyade bloggen.

Karkki på papperbloggen.

Catarina på sprillans nya bloggen.

och

Maken är som baken Vadim lära Svenska på bloggenbloggen, när den fått nypremiär. (Open it again please!)

Satt och googlade massagemöjligheter i staden Närpes och hamnade på min egen blobb. Tyvärr kan jag inte erbjuda mig själv massage p.g.a. allmän lathet och svårighet att massera min rygg när armarna liksom inte vill böja sig på det sättet, men min blobb alltså, jag började läsa den.

Varför är det alltid så att när man läser gamla inlägg så känns det som om man hade det här med bloggning mycket bättre utklurat förr? Svara inte, det här är en monolog, ingen diskussion. När man trodde man sög så var man en helt okej bloggare. I mina mörkaste stunder orkade jag blogga om jordgubbar och solsken, så hur illa kan det ha varit egentligen men bloggen och lifvet? Inte så illa väl? Eller kanske kan det vara illa ändå. Men för mig var det inte så illa alltså. Missförstå mig inte.

Nu måste jag återgå till slappande i ff hus. Bastu och mera slapp står på programmet.

SPÄMMÄRE ATTACKERAR. KÅMENTSEN OFF.

Så känns det lite nu. Det kanske låter snajsigt att åka mellan tre olika hem, men mitt huvud hänger inte med. Och då har vi, mitt huvud och jag, inte ens besökt det tredje hemmet ännu. En vacker dag kommer mitt huvud att börja snurra och flyga högt upp i luften och dala ner som en tom och ledsen ballong.

Nåinundnåintchischloftballoon. Varav den ena är mitt huvud.

Liitte billdder från flygplatsen i Milano och vad som skett hemhemma nu:

Pupsik har funnit kärlek.

W.N. (Wee Ninja)

En liten metallplupps bortfall har skapat löskontakt i min Luigiminiläppäre. Nu måste man skapa kontakt genom att stapla så mycket grejs att rätt vinkel på sladden uppstår.

Jag har pysslat mest med akrylfärger på sistone, men idag köpte jag oljefärger. Hittills är jag mycket nöjd och ixaited.

Vi har båda packat. Den ena minimalare än den andra.

Ny väska.

Milano var så här fint idag!

Äh,  bara skämtade! Det är en kampanjtavla om hur underbart Madrid är. Men där lite längre fram bredvid tavlan syns Milanos Duomokyrka.

Rostade kastanjer. S Å  G O T T!!!

Köpte en påse i mediumstorlek. Jag tycker det är så trevligt när påsarna har en extrapåse att slänga “skalen” i.

Råkade gå en sväng via bebisavdelningen i Zara. Tyvärr kom inte denna body i kära systers storlek!

Såg två poliser parkera sina cyklar och gå in på en kopp eXpresso. Tyvärr kom de inte och gav mig smisk för att jag tog kort av deras fordon.

Och sen! Sen fann jag för första gången pyjamasaffären! Hela året har den funnits där rätt framför näsan, men jag har aldrig gått in. Men se idag! Tre våningar pyjamas. Vad heter Tweety på svenska?

Jag köpte ett par pyjamasbyxor. Älskar dem! Och en tröja. Alla pyjamasar var så mjuka att man bara ville gosa med dem. Jag måste nog gå dit igen någon dag och bara smeka lite.

Och sen åkte jag till Terapeften och analyserade mina drömmar. Och sen åt jag en ask undergoda praliner. Och sen sade jag gonatt åt Maken i Dubai. Och sen farmade jag på fese. Och sen var det den onsdagen.

G’nite from da principessa in pigiama nuova.

Nu har jag muminsången i hovo för andra dagen i rad. Inte så att den är dålig eller så, men varifrån kommer den? Är det för att jag snart kommer hem? Muminandarna kallar på mig eller något sådant.

Sången är ju bra, så är det bara, så jag lyssnar på den med jämna mellanrum så att andarna skall vara nöjda.

Maamamamamamamamamama.

Vet ni vad som skulle vara otroligt kul? Om det varje morgon som man vaknade började spelas cowboy-westernmusik! Och så skulle man snabbt som sjuttsingen dra på sig sina smutsiga jeans, bootsen hade man ju redan på sig, sin skjorta och sina assless chaps och ge sig väg på dagens äventyr.

*rider iväg på kvällens mycket spännande äventyr i form av ett besök på posten för att posta två paket*

Efter lite pysslande har det lättat lite på krisfronten. Som alltid så känns det bättre genast efter att man satt ord på sina känslor.

Som ni kanske ser har jag ändrat pikulite här och där och även tagit tag i Weekly Winners. Nu kommer söndagarna här på Pupsikbloggen att handla uteslutande (kanske) om foton!

Nu rullar vi igång den här alldeles nya höstveckans första tidiga morgon med lite musa:
Aamu

I wanted to join the Sunday Fun for so long, but for some reason I never did. Too lazy busy. Since Da Blog is suffering from depression at the moment, I think this is a good way to get things moving again. Weekly Winners!

My first batch is tiny and not too special since I haven’t been snapping away this week. Also, I didn’t bring my Canon with me outdoors lately, so these are all snapped with my banged up Nokia N95. Shame on me!

Fall in Milan, Italy.

The streets are filled with umbrellas and their owners, but only the owners are welcome inside the shops.

Even the pingus are chilly in this weather.

And here we go again, The Belt. I thought that was last year’s fashion, but apparently it’s an ongoing love affair in this country.

And who could ever get enough of tiny cars. I could fit them both in my handbag! (If I had one.)

Yay! My first WW!

Vill ni se fler vinnare från veckan som gått: klicka häääär varje söndag. Där finns också en lista över alla som hakat på med egna fotoinlägg, liksom moi i egen hög person. Joina!

Det är inte alltid så lätt att vara en liten Pupsik och ha ansvaret för en blogg. Det kan krisa till sig ibland. Jag tror att det har krisat till sig lite nu.

Det är inte så att vi här bakom kulisserna saknar blogglust, nej, vi saknar något annat. Vi saknar…någonting…något…som lockar hit oss liksom. Bloggens ansikte känns inte välkomnande. Inte äkta? Pupsen und ich mig själv vet inte riktigt vad som är problemet. Men att se att det finns ett problem är ju en del av lösningen. Nu försöker vi fixa detta bloggproblem.

Den kan komma att förändra utseende ett par gången innan vi känner oss alldeles nöjda. Vi måste finna vår väg igen. Vår alldeles egna. Vilket kan vara svårt då man vill ha förändring heeeela tiden. Hur stannar man på vägen när den insisterar på att ta så många kringelikrokar? Man hinner inte riktigt med i ens egna svängar ibland.

Åh, jag känner inte för att blogga halvhjärtat längre.

I will klura it ut.