Trycksvärta i mitt hjerta

Ofta när mina tankar närmar sig mitt forna leverne som tidningsutdelerska känner jag *dodonk dodonk* där i mitt bröst. Jag fattar inte hur denna kärleksaffär uppstod, men ackack så denna gumma saknar det där. Det där stilla, tysta. Trycksvärtan, trapporna som inte var någon utmaning alls efter månader, ja till och med år*, av springande i dem.

Värmen om sommarnätterna. (Nu orkar vi inte minnas vintern, även om största delen av mina nätter var just vinternätter.) Alla andra utdelare som man skymtade mellan husen. Blå nissar som skyndade sig fram. Nybörjare och veteraner. Unga och gamla. Mycket unga och mycket gamla. Alla så härliga.

Ooo så jag saknar nu.

*Jag har lite svårt att förstå att jag pysslade med tidningsutdelning i år i plural form. Delvis för att det är tidningsutdelning vi talar om, och delvis för att jag inte kommer på mycket annat som jag haft ro att hålla på med så länge. Tidningutdelning!!!