7 intressanta fakta om mig

Ööööh, när man sätter det som rubrik så blir det lite svårt att leverera. Kunde man kanske kalla det sju riktiga skitfakta om mig? Då fanns det åtminstone en liten chans att det man skriver skulle kunna låta intressant.

Nåh. Dagens flata utmanade så jag lyder och sätter igång.

1. Tändsticksaskar är något av det med obehagliga i världen. Och öronproppar, de där gula mest av alla, och gummiband. Jag måste förflytta mig själv till ett happy place om jag kommer alltför nära något av dem. En skräckhistoria: En vacker dag befann jag mig med Makenärsombaken på Muji i Milano.

(Även om det endast är tre dagar sen jag lämnade stället kände jag ett behov av att surfa på streetviewen lite för länge. Milano!)

Vi gick där bland alla grejsen när mitt vänstra öga landade på Bollen. Ahem. Så snygg! Så den väckte mitt ha-begär.

Jag tog upp den i min hand. Jag kände, jag insåg. Den var inte alls gjord av trä. Det var en gummibandsboll. SKRÄCKEN! Jag lade den ifrån mig fortare än fort och kände obehaget på min handflata. G U M M I B A N D S O B E H A G E T. Rysningar. Oäääk!

2. Jag är super på att komma ihåg nummerplåtar. Superduper till och med. Det är en händig superpower de gånger man lite vill stalka någon.

3. De senaste åren har jag fått vuxensmaksinne. Vitlök, salami, rå lök, oliver, vin, sniglar, broccoli, blomkål, the list kunde gå på och på. Allt jag inte åt som skitunge har plötsligt blivit underbart gott. Förutom lutfisk förstås.

4. I min barndom låtsasdiggade jag Metallica och andra hårda band för att Storebror diggade dem. Jag tog till och med med dem till musiktimmarna när vi fick ta med vår favoritmusik och led mig genom en låt eller två. Det var inte lätt att vara ung.

5. Jag har lite lekt med tanken att någon gång skjuta, slakta och tillreda ett djur. För kan man inte döda och slakta så borde man väl inte ens äta? Kanske någon gång när jag är lite mindre vegetarisk av mig dock.

6. Trodde alltid att det hörde till att vara förlovad något år innan giftermål, men gick sist och slutligen från det ena till det andra på 75 dagar.

7.Här tog mina tankar slut så jag gick till (skypade) Maken för tips. Det tog oroväckande länge för honom att komma med intressanta fakta om mig. Tydligen “kom han bara på saker som han tycker om med mig”. Same same säger jag.

Makens förslag:

a. Jag kan rulla ihop tungan. (“Not everybody can do that!”)

b. Sättet jag oroar mig för honom när saker och ting inte är 100% bra. (“…like you taking care of me, in that a little fretful manner.”) Jag vet inte om det är så bra att fretta. Om precis allt. Det tenderar att höja blodtrycket. Men tydligen uppskattas min frettighet av maken. Let’s kalla det intressant.

c. Ger döda saker liv. Det här får mig att verka liiite galen, men jag måste säga att det gett ljus många mörka dagar. Man tar alltså vad som helst och ger liv åt det. Ett löv? “Oh no! Don’t step on me!” En mokkakokare? “Pupupupupu coffee’s ready!” En Pupsik? “I want a blog!”.

Titta titta där kom bonusinfo till och med.

Okej, jag utmanar…dig och dig och dig och dig. Och dig? Okej då. Lämna en kommentar om du tar den så att vi alla (2)  kan komma och stalka dig på din blobb.