Hunger och sömnighet hjälper inte en orolig själ som ska flyga. Dock är det bra att vara trött så att man får sova. Och om jag äter så börjar jag spy. Men om man är trött och få somna (oh yes please!) så blir man väckt till middagen och då känns det som om hela kroppen ska gå sönder och varför finns det inte Do Not Disturb – skyltar att hänga på näsan medan man sover?
Och nu vet jag inte om jag borde ta min lilla runda vita vän nuuuu eller om en timme. Alltså på tom mage dessutom. Kommer jag att slockna som en…någon som slocknar fort genast eller kommer jag att kunna vara vaken en timme helt okej? Jag vill ju inte missa mitt flyg EN GÅNG TILL* p.g.a. pillerpoppande.
Ett halvt piller? Åh. Tack och LOV för att det blir lite mindre flygande och guppande i luften från och med nu.
Ett tag kände jag att det blir lättare, eller att man liksom vänjer sig vid flygning även om man inte tycker om det, bara man bara gör det. Inte låter oron vinna alltså. Men nu på sistone vet jag inte riktigt. Jag har bara börjat känna en annan sorts oro. Eller kanske beror det på pillerpoppandet…att man inte riktigt är sig själv. Hur som helst…tack till mig som hade vett att boka en 6-timmarsresa direkt till Helsingfors istället för en 15-timmars via Englandien, även om det innebar två dagar på hotell. Jag kanske ville hemhemhem så fort som möjligt där ett tag, men 15 timmar med tusen byten…nej.
Nu ska jag äta lite salta pinnar och ta det det lilla lugna.
(Det är inte direkt så att texten passar jättebra, jag har bara haft den i hovvo flera dagar nu.)
*Med valium i kroppen inser man inte alltid riktigt hur bråttom det är i säkerhetskontrollen. Man strosar.
