Pupsik goes Sydafrika

Om nio dagar f-f-f-f-f-flyger vi iväg till Sydafrika. Med endast våra egna armar som hjälpmedel till på köpet, jo jag skämtar inte! Inte aaaalls!

Men alltså. Alltså. Jag känner av overklighetskänslor och ett behov av att åka ner till Vandaskogen och gräva fram mina nallar och dockor ur vårt gamla vindsförråd. Den Bruna Nallen ™ och Dockan Utan Namn ™ till exempel.

Och sen krama dem länge och hårt.

Det finns väl inte elefanter och krokodiler där på riktigt på riktigt vah!?

För oss som vill skämma bort vårt anus.

Mama’s Kitchen har inre stilkonflikter, men jag fick kex till mitt te så jag ska vara snäll.

Vi gick dit för att det stod ugnskorv på menyn och om det är något vi saknar när vi inte är i Finland så är det ugnskorv. Whodathunk.

Korven var tyvärr sådana där individuella grillkorvsliknande saker, men hej, korv som korv. Det är ändå bara mjöl.

Salladstillbehören var fräscha och valen relativt många med tanke på att salladsbuffébordet var ganska så litet. Groddarna var superba och melonen saftig och söt. Och semlan! Som maken så bra uttryckte det när han tog den i sin hand: “Crunchy!” Hård och crunchy på utsidan och mjuk på insidan.

Torsdagsärtsoppan och pannkakan återfanns också. Maken testade soppan, men saknade mera rökt kött för smaken. Men så saknar han alltid mera kött också, så det är svårt att veta hur soppan var sist och slutligen. Pannkakan dock, den testade jag alldeles själv. MMMMM av fem möjliga, och sylten var mumsig, men ajabaja hur kan de tillåta att grädden tar slut när en hel timme återstår av lunchen?

In other kritik så var toalettutrymmet trevligt och stämningen allmänt tyst och trevlig på det där finska tysta trevliga sättet.

Mama’s Kitchen kan vara värt att besöka igen.

Med betoning på från.

Med Sisteri och bebis O landade vi i ett fräscht och luftigt Chili & Lime.

Men först! Ett minus! Lille bebis O måste sovande bäras upp för trappan, den långa trappan, i sin lite tunga barnvagn. Hiss pliis!

Fotoreportaget haltar lite eftersom man ibland blir upptagen med bland annat ätande och bebisompysslande under en lunch med bebissällskap.

Kan också nämnas att pikusmå minus kan ignoreras av mig om det finns andra saker som väger upp dem, såsom trevlig personal, fina utrymmen, fint bebissällskap, bra intryck efter föregående mycket mindre lyckade besök hos ett annat asiatiskt matställe där menyerna luktade konstigt*.

Alltså ignorerade jag lite damm här och där eftersom deras färgval i inredningen var molto tilltalande.

Maten:

Salladsbufféen bjöd på ett fint litet urval (som jag inte fångade på bild), jag diggade personligen den marinerade kålen.

Och till efterrätt var det igen kaffe eller glass. – för glass men + för att den var i Eskimo-pinnform och inte i byttor som man själv skopar ur.

Maten får 4 av 5 friterade poänger.

*Detta påpekade Sisteri. Intressant tanke: när jag står och håller i en meny så hamnar den tydligen i hennes luktområde. Sori Sisteri! Nästa gång får du hålla i menyn så du inte måste lukta på den!

Denna gång blev åtminstone den sista gången vi anlände efter 15.00 till Panorama på lunch. De har som sagt öppet mellan 12-16, men insisterar på att börja plocka undan maten före halv fyra. Jag säger: “Plocka undan maten en minut före 16.15 och jag tycker inte om”.

Vi anlände alltså ganska exakt klockan halv fyra och fick då plocka salladen från en liten kökskärra istället för från salladsbuffébordet, och avnjuta resten av maten ljummen. Pissljummen mat peeps, jag tycker inte om.

Vi blev bittra, ledsna, och lade oss ner i en snödriva och hulkade.

Maten:

Salladen var alldeles okej, varken mer eller mindre. Knakon var god som vanligt.

Makenbaken testade aurajuustosoppan. Jag fotograferade på säkert avstånd. Soppan var helt kiva till smaken tydligen. Inte alls överraskande så saknades den från bufféen*, så de hämtade den från köket = varm, till skillnad från den andra maten.

Och så maten. Den maten. Jag tog för mig av stekt potatis, kokt potatis, lingonsylt (jeij!), ugnsfisken och remouladen + citron. Och det var fisken och potatisarna som var ljumma. Efter ett stänk med citron på fisken och lite lingonsylt på potatisen var det kallt, och den redan tråkiga fisksmaken började söka sig mot minus i protokollet.

Sen var det det där med “efterrätten”. Kaffe/te eller en glasskopa. Att tevattnet ligger livlöst i en gulnad kaffekanna, och blir om möjligt ännu ledsnare efter en skvätt mjölk i det femtiogradiga vattnet får mig att sucka.

Ett plus är att man inte förväntas städa bort efter sig, vilket underlättar om man snabbt vill ta sin kappa och argt rusa ut.

Och så gick det till när Panorama skrämde bort oss. Men de bryr sig säkert inte alls. De har en sådan trevlig liten trupp med äldre män som alltid sitter där och avnjuter lunch som de verkar ha haft som kunder i många år redan, med tanke på hur bekanta de verkar vara. De kommer nog inte ens att sakna oss. Allt vi kunde ha haft Panorama, allt och mer, men inte nu.

*Det saknas alltid något. Jag vet inte varför. Dock finns det alltid i köket om man frågar var det som utlovades på dagens meny finns. Det är ju alltid just det som man vill ha.

Häromdagen fann vi oss på en buss i tidiga morgonstunder, riktning Närpes.

Vi fann oss också med precis så lång ledig stund att en lunch skulle hinnas med alldeles innan tillbakafärd.

Café J&P:

Hittills hade jag endast provkört deras à la carte- och kvällsdrycksutbud, så jag var nyfiken på vad lunchen skulle bjuda på för smakupplevelser. (À la carte har hittills alltid levererat. Och efterrätterna. Mmm den där moussen den där gången, oooojajaa!)

Salladsbordet var fint och digert i jämförelse med många salladsbord jag upplevt hittills. Och fräscht, +++++ för fräsch sallad. Och brödknallen!

Jag valde tonfisksalladen bland andra sallader, medan maken valde filé med  svampsås och mos. Jag hade redan testat en liten tonfisksallad för inte så länge sen, så jag borde förstås ha testat något annat den här gången, men jag kom ihåg hur den smakade, och ich ville ha mehr! God.

Jordgubbskräm med grädde. Men! Krämen var varm! Jeij! Som jag HATAR de där jefla glasskulorna till efterrätt som alla matställen prackar på oss. Våga vägra glasskulor!

Krämen var inte för söt heller, litet extraplus där.

Och om man kan hoppa runt lite efter all den där maten och göra rum för kaffe eller te ännu så finns det också. Och! Två olika tesorter! Och vattenkokare (=100 gradigt vatten) så att vi tedrickare inte måste nöja oss med varmtish vatten till vår cuppa.

Lunch på J&P får Mycket Väl Godkänt, och om jag normalt var vaken vid lunch skulle jag gärna återvända.

Medan vi satt där fångade något min lilla ögonvrå:

Man borde ha en sån hemma.

Den här dagen kom inte igång riktigt. Vakna, lunch, kväll, och här är vi nu.

Vi testade Panoramas lunchbuffé efter att maken verkat känna en dragning dit i några dagar nu. Trots snöigt väder var det värt att gå dit ända från den här sidan av Rewell Center till den andra sidan av Rewell Center. (För annars hade vi varit tvungna att äta endast frukt- och grönsakspuréer idag.)

Väl i hissen där så kände jag ett glädjeskutt i hjärtregionen, eller så var det kanske bara ett magkurr.

I bufféen fångade lingon/kålsalladen och brödet min blick. Mama likes!

På menyn stod det att grönsaksbiffar skulle finnas, men när de inte sågs till frågade maken efter dem och jeh! Sen fick jag en så här fin tallrik buren raka vägen ur köket fram till vårt bord, av snälle kocken. Många plus!

Och de smakade ganska så bra. Inte illa alls, som man säger. Rucolan var inte alls som den italienska, men om man tuggade tillräckligt länge så nog kom den där smaken fram till sist.

Ett minus:

Av någon orsak var allt undandukat 15.45, fastän lunchen varade 12-16. Om man har öppet endast fyra timmar per dag…varför börja duka undan när en hel halvtimme återstår? Hur sent vågar man riktigt infinna sig? 15? 14.30? Denna tidspanik passar inte denna familj.

Sen hörni. Kan vi sluta med det här nu?

Det är ju inte bakterierna som kommer att bli vår död, utan de här flaskorna. Det finns ju inte en butik längre som inte har en megastor flaska utplacerad bredvid kassan, vid ingången, under en klädhög eller vilken annan plats som helst.

Nej! Nej! Nej! Sluta!

Idag var det meningen att vi skulle flytta från lägenhet A till lägenhet B för att så småningom boa in oss i lägenhet C i dagarna de två, för att då dra till Sydafrika en stund, eller längre, och boa lite i ett B&B i en månad för att kanske möjligtvis sen hitta en lägenhet Super Duper där. En lägenhet med vaktpatrull och pansarstaket förhoppningsvis. Jag ser fram emot lägenhet C och lägenhet Super Duper mest. Lägenhet B kommer att få några egna spalter här senare. För det är den värd.

Men, idag flyttade vi pikulite till lägenhet B för att sen endast fokusera på mat, matshopping och kvällsfika medan vi mycket effektivt ignorerade flytt. Vilket betyder att morgondagen är fylld av sånt vi idag gladeligen skjutit upp till den. Inte för att det spelar så stor roll. Inte som att vi har jobb att gå till eller något! Ahahaha!

Och bebis- och småbarnshäng vinner varje dag över kappsäcksrally genom Vasa stad. Till och med bajsblöjor.

Vi avslutar detta mycket oinspirerade inlägg med en bild från Milano.

Bil med tejpad vindruta.

Okej okej, det kanske ser ut som om det snöar i Milano idag.

MEN! Är det ingen som ser solen skymta där? Och mutantblomman då! Mutantblomman är ett klart tecken på att våren är här (alltså där) även om några snöflingor faller.

Nu infann sig den där bästa sekunden tror jag. Den där sista, då man absolut måste packa sin resväska om man alls ska hinna med tåget.

Au revoir daahlins.

Imorgon åker jag med makenbaken till Milano en sväng. Åhhååhhh!!!

Spänningen blev överväldigande en stund och huvudvärk och stress höll på och tog över, men spikmattan och värmedynan (och TREO och te och choko) hjälpte och nu är jag tillbaka hos er övriga levande igen.

Bildrapport!

Det var ett virrvarr från senaste månaden eller två eller tre. Och nu blev jag verkligen på resehumör. Och bebisfotshumör.

Och lite på sovhumör.

Milanorapport kommer i något skede efter dagarna de fyra där. Det ryktas att vår värd inte har internet hemma. :O Jag vet. Vem kan leva så? Men så är det.

Nu sova.

Peas out!

När vi inte blendar smoofies äter vi korv.

Men mest blendar vi frukter.

Okej, en och annan smetare kanske slinker ner också.

• Makenärsombaken återvände från Mozambique i en vacker solbränd nyans.
• Jag är blekare än någonsin.
• Vi blendar frukt och grönt som aldrig förr och väntar på energikickar.
• Men håller just nu på och planerar en gammal hederlig korv-och-mos-middag.
• Finsk choklad är den godaste någonsin och jag unnar mig.
• Jag skidar intensivt i min vildaste fantasi och tränar på så sätt bort allt överflödigt chokofett.
• Vi fryser och ser fram emot varmare klimat inom en snar framtid.