|
|
||
|
Nu håller mina fläskstubbar till ben på att helt ge upp för dagen. Om det blir gym imorgon så får jag väl utföra mina övningar på kvarvarande stumpar eller på händerna. Det kunde ju vara positivt att äntligen lära sig att gå på händer.  Mina stackars benstumpar Ett tag trodde jag att mina Paintkonstnärstider var över med Mäkken, men som tur är är det inte så, Paint lives on!
Jag tror att makenbaken gått och blivit osynlig och tagit tillfället i akt att spionera på mig idag. Men skorna avslöjade dig v.!!! Hmmm…betyder det här att han är naken?
Med skakig morgonhand avnjutes ett stycke smörgås och en kopp kaffe. I bakgrunden ljuder musiek in afrikaans, och gymmet kallar. Tjipp tjipp! och så även mitt hovo. Det var inte Iglesias, utan samma som förra siochså-klippet. Dock med mera Väl Godkänt denna gång.
Enrique says: “And then you can mess it up more or moins.” Jag misstänker även att han var den som tog över efter att superGreig åkte hem till fäshonLondon och lämnade mig i osäkra frisörshänder, eftersom han verkade ny förra gången jag var där och nu verkar ha funnit sin fäshonstil lite bättre. Borta är 80-talsskräckjeansen med det alltför tajta bältet, och här är stajlishfransosstilen. Det var dagens ytlighet. Nu återgår vi till seriösblobbandet. Aaaaahahaha! Alldeles snart ska jag bege mig till Enrique för lite hårklippning. Jag inser att det är väldigt liten chans att det är Iglesias det handlar om, men man vet ju aldrig. *hoppas hoppas* Större risk att det är samma som förra gången i vilket fall jag säger, neeeeeeeeej*! Men nu håller vi tummarna för att det är Iglesias. *Han med 80-talskänsla med superblekta jeans**. **Om man tror på karma nu så förtjänar jag en sugig frisyr. Med lite sömnig ledsenhet insåg jag vid femsnåret (hehehe) att en förkylning stod och bara väntade på att jag skulle släpa mig upp och iväg till gymmet så att den kunde attackera med full kraft. Tvångssovmorgon. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle bli lite upprörd över att inte kunna stiga upp hela sju timmar tidigare än “normalt”, men det här morgonpasset har verkligen välkomnats med öppna armar av någonting i mig. Det är konstigt underbart att vara klar med allt det där halvtrista hushållssjået och superhälsosamma smärtsamma tränandet före klockan nio på morgonen. Man har en biljett till cirkus lat och slö och slapp om man så vill resten av dagen. Kaffereportagemix från makens 5-morgon och min 11-morgon:  I väntan på imorgon bitti  Vår vattenkokare knäpper av sig själv, så klockan fem varje morgon står makenbaken där och håller in knappen tills vattnet kokar  Mycket milt och lent och underbart morgonkaffe  En tesked per kopp, och på med vatten, och låt stå och mumsa sig i cirka fyra minuter Ser det lite ut som soluppgång i mikron?  Tillred varm mjölk till kaffet  Plungerkärlek  Morgonsu(m)pen Och det var kaffe à la french press. Så gott. Och det bästa! Man behöver ingen kaffebryggare!
Klockan närmar sig 20 och hiphip det är verkligen dags att ta natten. Stej tjuund för morgondagens kaffe- och morgonreportage.  Pupsik mediterar på nattduksbordet. Vi börjar klockan fem* med osexuella stön och stånk och drömmar om sovmorgnar och dans på röda rosor. *Alltså med uppvaknandet. Tanken på att blogga klockan fem på morgonen har inte slagit mig riktigt ännu. Köpte olja. Testade olja. Tyckte om olja. Den har en inte alltför men lite starkare olivig doft. Vitlöken likes.
Kolla vilken fin urinnyans i salladen! Woop woop!
Jo stryket går bra tackar som frågar. Om man har mera skrynkliga kläder än behov av liten liten pytteliten tekanna, så kan man med fördel använda kannan till ångvattenspåfyllare. Extrabonus är att man känner sig lite damigare när man står där och slätar ut skrynkel. Om det nu är en bonus att känna sig damig.
*Alltså pfft som i ångstrykjärn, inte pruttpfft. Man har kanske lite tristess i sitt liv om man kväll efter kväll sitter och tittar på detta japanska program. Man sitter där och dömer folk i amirika-tv-serier som ligger i sina soffor med uteskorna på, och vipps ligger man här (i verkligheten alltså, inte i tv) själv med sina skobeklädda fossingar lite slött uppslängda på soffans armstöd. Samtidigt som detta oroar mig så ser jag med spänning fram emot nästa överraskning. Kanske kommer mitt liv snart att avbrytas av reklamsnuttar med jämna mellanrum. Begravningsbyrås- och begravningsförsäkringsreklam, saker som påminner mig om döden dagligen sen vi anlände här. De är överallt. Iiiiik. Första natten sov vi i ett rum med mycket sned och vind och nerlegad madrass, och jag kanske inkräktade lite på makens sida hela tiden p.g.a. min position på den högre sidan medan han låg i dalen. Nästa natt sov vi i gästrummets kyliga atmosfär på en frakligt bättre madrass, så på den tredje dagen planerade vi att förflytta denna madrass till det varmare rummet. Ihopslagningen var okejigt smidig, men när allt var klart för sovning så lade vi oundvikligen märke till att den undre nerlegade sydande madrassen fortfarande, trots supermadrassen ovanpå, lutade åt huvudänden så att man liksom drogs till makens huvudände så att det var fem före att hela ens kropp samlades där i en enda röra. På den fjärde natten hade vi äntligen lyckats fixa sängsjået så gott som det bara gick, så att det värsta som kunde sägas om den var att den var lite rutschkanelik då den nu lutade mot fotänden. Dock är det bra mycket trevligare med lutning mot fotänden än mot huvudänden. Som tur är fanns alla dessa bilder kvar på kameran, så att jag kan dela med mig trots diverse datoooorkrascher. Heh. Någon smartis fixade i något skede sängen. Pillit å praa. Inte konstigt att den lite svävade hit och dit när man satte sig för att ta av sig strumporna den där första kvällen. Vi, det stora jätteparet, kräver lite mera än en planka när och där vi bänkar oss.
I sinom tid uppnåddes myspys. Det var en mörk kväll för mycket länge sedan. Eller kanske bara cirka en dag. Den där kvällen kraschade en dator nära mig plötsligt. Jag har hört att detta kan hända folk, men MIG? Vad har jag gjort!? Nåh. Där satt jag, skakandes, mumlandes, lite frossa kände jag också av.  Pupsik solar sig i äpplets sken. Det tog hela nästan ett helt dygn innan jag blev med läppäre igen. Efter att mina senaste slit och slängisar hängt med i drygt ett år per slit och slängis, så kör jag denna gång med hoppingivande kvalitää. Jepjep. Tittade på tv här ikväll, och plötsligt insåg jag vem mannen till vänster i rutan liknade riktigt mycket.
Man kunde säga att det här stället kryllar av män med finskt utseende. Heeeeelt skumt är det, men man känner sig iallafall lite hemhemma då. Kom ihåg att för mycket kaffe i början av en mycket lugn dag kan ge rastlöshet. Måste kanske åka tillbaka till gymmet för att ta mig genom detta.  |
  |
|
|
|
||
